is Íslenska en English

Grein

Landbúnaðarháskóli Íslands > Rafræn tímarit > Búvísindi = Icelandic agricultural sciences >

Vinsamlegast notið þetta auðkenni þegar þið vitnið til verksins eða tengið í það: http://hdl.handle.net/1946/19761

Titill: 
  • Titill er á ensku Impact of cold acclimation, de-acclimation and re-acclimation on carbohydrate content and antioxidant enzyme activities in spring and winter wheat
Efnisorð: 
Útgáfa: 
  • 2012
Útdráttur: 
  • Útdráttur er á ensku

    The capability of overwintering in winter cereals results in their ability to withstand cold hardening during the autumn or de-hardening during temporary warm spells and then to withstand re-hardening when cold waves return. The present study was carried out to evaluate quantitative changes in the carbohydrate content in leaves, hydrogen peroxide (H2O2) production, and the activities of guaiacol peroxidase (GPX), superoxide dismutase (SOD), catalase (CAT) and ascorbate peroxidase (APX). The effects were studied on a less coldhardy spring cultivar Pishtaz (LT50 = –6°C), and a cold-hardy winter cultivar CDC-Ospray (LT50 = –20°C) of wheat under cold acclimation (20 days at 4°C), interrupted by de-acclimation (10 days at 25°C) and then followed by re-acclimation conditions (10 days at 4°C). Hardening conditions induced the accumulation of carbohydrates in both cultivars and the de-acclimated plants exhibited a significant reduction. The activities of tested antioxidative enzymes were altered in both cultivars during the investigated periods. Cold acclimation induced elevation in the activities of SOD, APX, CAT and GPX in leaves of winter wheat, whereas in spring wheat a considerable increase was only recorded after the de-acclimation period. The results of the present experiment agreed with the conclusion that in hardy winter wheat cold acclimation may be associated with an improvement of the scavenging capacity for reactive oxygen species and carbohydrate accumulation in leaves.

  • Áhrif hörðnunar, afhörðnunar og endurhörðnunar á kolvetnisorkuforða og virkni andoxunarensíma í vor- og vetrarhveiti.
    Geta vetrarkorns til að lifa af veturinn byggist á getu þess til að harðna að hausti eða mótstöðu gegn afhörðnun í hlákum og síðan á endurhörðnun þegar kólnar aftur. Þessi rannsókn var gerð til að kanna og meta breytingar á magni kolvetna í blöðum, framleiðslu á vetnisperoxíði (H2O2) og virkni guaiacol peroxidasa (GPX), superoxide dismutasa (SOD), catalasa (CAT) og ascorbate peroxidasa (APX). Rannsóknin var gerð á lítið vetrarþolnu kvæmi af vorhveiti Pishtaz (LT50 = –6°C) og vetrarþolnu kvæmi, CDC-Ospray (LT50 = –20°C). Hveitið var hert í kæli í 20 daga við 4°C, síðan afhert í 10 daga við 25°C og þá endurhert í 10 daga við 4°C. Á hörðnunartímanum jókst magn kolvetna í báðum kvæmunum en magnið minnkaði við afhörðnunina. Virkni andoxunarefnanna sem mæld voru breyttist í báðum kvæmunum á rannsóknartímabilinu. Á hörðnunartímanum jókst virkni SOD, APX, CAT og GPX í blöðum vetrarhveitisins, en í vorhveitinu varð aukning einungis við afhörðnun. Niðurstöður þessarar athugunar eru í samræmi við þá ályktun að frostþol í hinu þolna vetrarhveiti tengist aukningu á viðgerðargetu vegna skemmda af völdum sindurefna ásamt uppsöfnun kolvetna í blöðum.

Birtist í: 
  • Icelandic agricultural sciences 25, 3-11
ISSN: 
  • 1670-567x
Samþykkt: 
  • 16.9.2014
URI: 
  • http://hdl.handle.net/1946/19761


Skrár
Skráarnafn Stærð AðgangurLýsingSkráartegund 
Janmohammadi et al 2012.pdf549.01 kBOpinnHeildartextiPDFSkoða/Opna